FAS ger tyngd åt samverkansfrågorna
Det centrala samverkansavtalet FAS 05 har gett god draghjälp i det lokala arbetet. Dels ger det tyngd åt frågorna, dels har avtalets formuleringar och kommentarer varit till hjälp när man arbetat fram ett eget lokalt samverkansavtal. Det visar en uppföljning av hur de centrala parterna lyckats sjösätta FAS när avtalet väl var tecknat.
Det är Apel Forskning och utveckling som gjort en uppföljning av hur FAS etablerats i det lokala arbetet. Man ville också få fram vilken betydelse centrala parters insatser har haft – om processer startats och om stödet svarat mot de behov man haft, och om det varit till nytta.
Avtalet kom lägligt
Apels rapport visar att FAS 05 ligger i linje med den riktning man har eller vill ha lokalt i utvecklingen av samverkansformer. Det centrala FAS-avtalet i sig uppfattas inte som revolutionerande innehållsmässigt, men det har i de flesta fall gett god draghjälp i det lokala arbetet. Tidpunkten när avtalet kom, våren 2005, var också läglig.
Viktiga framtidsfrågor
De sex kommuner, det landsting och den region som deltagit i uppföljningen har stora förhoppningar inför de fortsatta insatsernaför att sjösätta FAS lokalt. Dessutom ser de utvecklingen av samverkanskulturen och förändringsarbete inom avtalets områden som framtidsfrågor. Att utveckla samverkan uppfattas kunna ha stor betydelse för kompetensförsörjningen framöver. Det handlar om att vara en attraktiv arbetsgivare för medarbetarna.
Men det fanns också synpunkter om att de centrala parterna arbetade för isolerat när FAS 05-avtalet togs fram. En bättre dialog med lokala parter under processen hade varit önskvärd, konstaterar rapportförfattarna.
Samverkan fungerar i centrala samverkansorgan
Nästan alla som intervjuats i uppföljningen uttryckte sig positivt om samverkan i sina partssammansatta grupper på central nivå i organisationen, till exempel den centrala samverkansgruppen. Klimatet beskrivs som öppet, tillåtande och med stor respekt för varandras olika uppfattningar. Det finns även en vilja att hitta lösningar tillsammans.
Hur chefer och fackliga företrädare ser på sin roll, uppfattar sitt uppdrag och mandat att samverka är en knäckfråga i sammanhanget. Att gå från en förhandlingskultur till samverkanskultur ruckar den invanda strukturen. Förhandlingskulturen lever kvar, trots en ömsesidig ambition om att stimulera samverkan på alla nivåer. Många är också på det klara med att samverkan är svårare ju närmare arbetsplatserna man befinner sig i organisationen. Ska intentionerna i samverkansavtalen uppfyllas krävs förändringar, konstateras i uppföljningen.
Arbetsplatserna en utmaning
Medarbetarna på arbetsplatserna är inte lika insatta i avtal och regler, rollerna är mer otydliga och det finns inte tid för samverkan i samma utsträckning som på mer central nivå, i till exempel en kommun. Detta gäller även chefer. Ledarskapet lyfts fram som avgörande för om FAS ska bli verklighet på arbetsplatsnivå. Medarbetare som känner osäkerhet över sin roll och inte har erfarenhet av samverkan sedan tidigare, kan också innebära en utmaning för samverkansarbetet.
Fakta
De centrala parternas insatser för att stödja den lokala implementeringsprocessen har handlat om att ta fram tre verktyg som går att läsa mer om här på ifas.se: FAS Arbetsliv, Stöd för planering av arbetsmiljöutbildning samt Råd vid upphandling och samverkan med företagshälsovård.
Man har även genomfört ett stort antal konferenser för att göra FAS känt och för att inspirera till att hälsa och arbetsmiljö blir en naturlig del av verksamhetsutvecklingen och i det dagliga arbetet.
Hemsidan ifas.se är också ett resultat av de centrala parternas arbete med att sprida information om FAS.